KAKsport

Ikväll smäller det. Det vi tränat för sedan i juni. Seriepremiär!

Rönnby SK gästar KB-hallen, och de får gärna åka hem tomhänta. Vi fick ett bra genrep med en seger mot division ett-laget Torshälla IBK, dock så vet alla i laget att om vi inte gör det vi ska så blir det tungt. Men när vi kliver ut på planen kommer det vara ett IBK Köping som är taggat till hundra och som vill visa från första tek att det här är vår säsong.

Många pratar om att vi ska vinna serien, att vi borde vinna serien, att vi kommer promenera hem serien. Om de vill sätta extra press på oss låter jag vara osagt, men det kommer krävas att vi gör vårt jobb i 60 minuter i varje match den här säsongen, oavsett motstånd.

Alla gör sin första seriematch för IBK Köping, personligen gör jag min första match för en annan klubb än Kungsör. Jag ser verkligen fram emot att få äntra planen i den svarta tröjan, känna den speciella känslan av match och se publiken strömma in.

Motståndet Rönnby har jag ingen koll på alls, jag har absolut ingen aning vilka som kommit eller vilka som försvunnit. Det spelar ingen roll vilka de ställer upp med, det är tre poäng som räknas ikväll och det är tre poäng vi ska avsluta den här innebandyveckan med!

Min egen uppladdning började med att kamma hem full pott på gårdagens tenta för att sedan bege mig mot Kungsör och kunna börja fokuseringen på "hemmaplan". I barndomshemmet såg man DIF hämta två poäng från Karlstad, starkt med tanke på vilka tongivande spelare som var borta. Nu på dagen har jag även hunnit med det obligatoriska Harpan- och Hjärterpartierna. Lite skrockfull som man är så måste jag klara av ett parti Harpan, samt vinna en omgång Hjärter. Även det har lyckats, och nu kan jag lägga tankarna på vad som komma skall.

19.45, KB-hallen, IBK Köping - Rönnby SK, väl mött!

Om man frågar 100 personer i det avlånga land som kallas Sverige huruvida de är medlemmar i någon form av internetcommunity får du med största säkerhet ett: "Ja", av 99 stycken.

När jag för några dagar sen var ute på en promenad i det härliga sommarvädret som vi har i Sverige (läs: regnväder) hade jag som vanligt Spotify igång. Shuffle-funktionen valde då passande att spela upp "Blink 182 - I miss you" när jag kom till Västerskolan. Tankesnurran gick då enligt följande: Blink 182 - 182 - Status 182 - Lunarstorm.

För att förklara lite mer ingående hur jag kom fram till just Lunarstorm så var det som många minns att när man var registrerad på Lunarstorm fick man olika statuspoäng beroende på vad man gjorde. Gästboksinlägg, dagboksinlägg, vännerförfrågningar, PRO-medlemskap och så vidare gav olika poäng i den ständiga statusjakten. Vid den här tiden var Blink 182 väldigt populära bland användarna, och dessa valde då att visa sin hängivelse till bandet genom att uppdatera sina statuspoäng tills de helt enkelt hamnade på 182.

Sedan denna promenad har jag hunnit prata om "Lunar" med flera vänner, och samtliga sken upp med ögonen fulla av engagemang och började direkt prata om diverse funktioner som man fortfarande minns!

Vi börjar såklart med användarnamnen, vid den tiden jag blev medlem var jag lagkapten i Kungsörs IBK:s P89-lag. Det ville man ju visa, och jag skrev då in "Kapten" i ett fält, och klickade sedan vidare för att få namnförslag. Av dessa förslag blev mitt första användarnamn: SkojKapten. Redan där var jag dömd att misslyckas i detta sociala nätverk! Åren gick, och man kunde sedemera ändra användarnamn. Jag minns inte alla mina namn, men jag kommer ihåg att jag avslutade min karriär på Lunarstorm som: "jag_alskar_DIF".

Man kunde köpa så kallade Lajv, vilket kan jämföras med dagens statusuppdateringar på Facebook. Efter att man postat ett sådant lajvmeddelande fick man oftast gästboken full av inlägg, och man såg framför sig hur statuspoängen skulle lyfta till skyarna! Kontantkortet på mobilen tömdes flitigt av dessa meddelanden, men när man fick in sina poäng glömde man snabbt bort det!

Sedan hade vi profilerna. Jag tror inte jag minns en enda profil som inte hade någon form av lista som presenterade sina favoritlag, maträtter, dryck eller kompisar. Att vara med på en kompislista var riktigt stort!

Man får inte glömma de val som fanns under "Vänner". Man kunde först och främst skapa egna kategorier, hur bra var inte det?! Att sedan kunna ge de olika ikoner också, att ge en tjej ett hjärta som ikon - vilken Casanova! Man kunde också kommentera sin vän, man blir helt lyrisk när man tänker tillbaka på det..

Vem minns inte Bjarne? Lunarstorms maskot, denna kille som varje gång hälsade en välkommen att logga in!
 
Bjarne.

Efter att ha gjort en sökning på Lunarstorm, som numera heter LS8, kan jag snabbt konstatera att det mesta är annorlunda. Det verkar dock som att Lajv finns kvar och berikar användarnas tillvaro på den forna stormakten bland internetcommunities. I skrivande stund undrar användaren RedArmy, från Västerås, om det är "Någon trevlig fin tjej som vill snacka? :)"

Efter en snabb titt på RedArmys profil kom jag nu också att minna de personliga fakta man kunde lämna under sin profil. Personlighet, civilstatus, politik och klädstil var bara några av de valen man kunde göra. Nostalgi mina vänner!

Förutom Lunarstorm hade vi andra communities som:
Helgon - Här ville man inte vara medlem. Lite mer alternativt om man ska säga så!
Kamrat - En väldigt lightversion av en community, det fanns inte mycket att göra där!
Playahead - Lite mer "vuxet" på den tiden det begav sig.
Snuttis - Ja, ni hör ju på namnet vilken standard det var.

Ett inlägg som inte någonstans är sportrelaterat, men nu under försäsongen finns det inte mycket att skriva om! Så till nästa gång..

Igår var det dags att köra igång årets försäsong, denna gång med IBK Köping. Efter första passet kan jag direkt se stora skillnader från tidigare försäsongen med Kungsör, det är ett helt annat upplägg och jag måste säga att redan efter en träning är jag smått lyrisk.

Efter en rätt vanlig uppvärmning blev det två styrkevarv, innan träningen avslutades med innebandyspel. Det var en del nya övningar för min del, och det kommer absolut bli ännu fler, vilket gör att man ser på försäsongen på ett annat sätt.

Det absolut roligaste att se var Alexander Jaska som var tillbaka på planen igen, efter lårskada och andra åkommor som #11 inte förtjänat hoppas jag nu att Jaska kan komma återhämta sig väl så att vi återigen kan spela ihop! Förutom Jaska visade Thomas Norman upp sig från sin bästa sida, och det här kan bli ett bra innebandyår. Inte bara spelmässigt, utan även att ha chansen att återförenas med flera "KIBK-bekanta"; Norman, Jaska, Jocke Barck, "Gus" och även Robin Laakso som återfinns i ledarstaben!

Ny träning imorgon, och det känns mycket bra att vara igång - nu är det bara att slita på!

För att lämna innebandyn en stund och ta steget över till arbetslivet kan jag nu konstatera att det återstår 16 arbetsdagar innan jag stegar ut från Transcom för sista gången! Vi har nu bytt lokal, och är numera i Äckel.., förlåt jag menar Eskilstuna, vilket innebär att jag förlorar ca en timmes sömn för att pendla. Det har endast gått två dagar sedan flytten, och jag är redan helt slut. Som tur är är det sommarväder, ett vinterklimat hade jag inte klarat av!

I helgen avslutades min tid i Kungsörs IBK på allvar i och med den årliga lagavslutningen.

Efter en säsong med flera förluster fick jag dock avsluta med en seger i mixcupen och sedan rundades alltihop av med en fest ute i Torpa bygdegård. God mat och en väldigt trevlig kväll får sammanfatta avslutningskvällen.

Som sagt så är nu min tid i Kungsörs IBK över, och jag ser nu fram emot att få komma igång med IBK Köping och försöka ta en tröja i division två-laget! Det blev idag också officiellt att min mycket gode vän Jocke Barck ansluter till klubben, och det ska bli otroligt kul att återförenas med honom. Jocke har en vinnarskalle utan dess like, och det hände flera gånger att vi rykte ihop under tiden i Kungsör - även på skojträningar! Trots våra duster så var det aldrig några sura miner efteråt, och det går inte att stryka under tillräckligt många gånger hur viktig Jocke är både på och utanför plan!

Försäsongen drar igång i början av juni, och det kommer då bli mycket nytt. Nytt upplägg, nya ansikten och så vidare. Men det känns väldigt motiverande att få visa upp sig, och får man vara skadefri hoppas jag att allt går vägen.

För x antal år sedan fick jag ett samtal från dåvarande klasskamraten Erik Björkot, han frågade om jag ville börja spela innebandy. Mamma sa då att hon hade sett en annons om att ett lag skulle starta i min årskull, och det var med nyfikna ben som jag entrade Kungsörs sporthall för första gången för att spela innebandy i ett lag.

Minnena från första träningen är få, men en sak som jag inte glömmer är när jag två gånger om gick "köksvägen" och skulle lägga in bollen i mål med en enkel backhand från min Jolly Viking. Bägge gångerna rullade bollen retfullt längs mållinjen, dock utan att komma på rätt sida av densamma. Det ska väl tilläggas att jag hämtat den varianten från Elitserien '96 på Sega Mega Drive som då alltid resulterade i mål!

Innebandykarriären började på centerplats, där jag tillsammans med Jimmie Pålsson som högerytter bildade ett anfallspar à la Sedinarna. Kungsörs IBK pojkar 89 var i mitt tyckte ett farligt lag, som hade Rönnby SK som sin främsta konkurrent. Ett Rönnby som vi besegrade i en DM-final, vilket får ses som den största meriten hittills. Centerplatsen kändes som rätt position för mig, och jag blev jämförd med dåvarande lagkaptenen i a-laget - Tony Andersson.

Åren gick och efter att ha gästspelat som målvakt i några få matcher (33-0 seger mot Aros i debuten) så var det återigen dags att damma av stickan, denna gång som toppforward i ett nytt spelsystem, nämligen 2-2-1. Jag återförenades med min radarpartner Pålsson, som levererade bollar till mig framför kassen. De bollarna resulterade allt som oftast i nätrassel. Jag hade alltså tagit klivet från en två-vägsspelare till en renodlad målgörare.

Målgörandet fortsatte i juniorlaget, och till slut fick jag ögonen på mig från a-laget. Jag bjöds in på en träning, och fick då ersätta Magnus Cederberg i kedjan med Muukkonen och John Barck. Hyfsad första träning, och jag kommer ihåg att vi tränade frislag. Föga förvånande fick jag agera "pet", och helt enkelt peta bollen till medspelare som sedan gjorde något konstruktivt!

Jag kom alltså upp till a-laget som toppforward, fick sedan ta ett steg ner och agera en av två centrar. Även där blev jag utkonkurrerad och fick då göra några byten som back. På backen blev jag kvar, och blev av någon anledning defensivt lagd. Den forne målkungen, nåja, hade nu blivit en defensivt stark back.

Ganska lustigt hur det kan bli, hur man kan gå från en giftig, nåja, toppforward till en slitvarg på backen. Däremot kan jag inte säga att jag vantrivs, snarare tvärtom. Jag trivs på min position, och folk verkar uppskatta min spelstil.

På den vägen är det, och det är den spelstilen som jag tar med mig till ännu en säsong - denna gång som defensiv back i IBK Köping.

Efter att ha avverkat ännu en måndag, nåja, sitter jag nu och slötittar på Sverige - Kanada. Hyfsad inledning på matchen må jag säga, läggmatch verkar inte vara på agendan för dessa lag.

Toppenvädret verkar vara tillbaka för stunden, och såklart är det när jag jobbar det sena passet. Dock så hindrar det inte en från att ta en solpromenad på lunchen med skribent Jimmy Bladh (klädd i linne),

Kvällen kommer att avslutas med ett givmilt glas med isvatten, samt NittiLeaks på TV. Det lär ge ett relativt högt betyg, trots att det bara är måndag och helgen känns väldigt långt bort..

- Glassfikat idag blev succé: tre Piggelin, en Nogger, en Päronsplit, en Sandwich och en Top Hat för undertecknad.

- Caesars i lurarna hjälper en annars passiv fredag.

- Försvann spänningen med Valborg när man blev 18?

- Bra chatsällskap hjälper också rätt bra en passiv fredag!

- Hur många kubbomgångar kommer spelas imorgon?

- Varför går Mark Owuya till Maple Leafs när man äntligen trodde man slapp honom?

- Blir någon gladare än Jimmy Bladh när han gör mål på en träning?

- Josefin Crafoord ska bort från Vakna med the Voice!

- Efter att ha sett bilder och klipp från bröllopet i Storbritannien måste man ju fråga sig, vad åt de till lunch idag?

- It's not the fall that hurts, it's when you hit the ground.

Det har ännu varit ganska tyst kring nyförvärv och förluster i regionen, men rykten säger nu att det kan vara en större värvning på gång till den nya klubben i Köping (inte Thomas Norman som nu är klar).

Då min medskribent Jimmy Bladh tydligen ställer sig högre än diverse grundlagar har jag fått förbud mot att lämna ut några uppgifter. Däremot vet man aldrig vilka som kan komma att kommentera detta inlägg...

- Gammal, äldre, Kim Johnsson?

- Jo Jimmy, Hammarby är fortfarande sämst i stan.

- Wesslau får bara inte gå före Tellqvist!

- All heder åt att Djurgården Fotboll vill satsa på egna spelare, men vart är Philip Hellquist bra?

- NittiLeaks är genialiskt.

- Det här med långhelg är en riktigt bra idé.

- Ca 20 grader i april, förstå vilken sommar det kan bli!

- Det är väl främst ledningen som är ansvariga till DIF Fotbolls kräftgång? Guardiola skulle inte lyckas med det här laget!

- Tur att Syrianska - aik blev avbruten, annars skulle vi vara sist i Allsvenskan.

Den gångna helgen spelades den årliga turneringen Företagscupen i Kungsör. Detta år med två klasser beroende på hur många licensierade spelare som medverkade i laget, och precis som alla andra år blev det i vissa matcher en hätsk stämning mellan lagen.

För er som aldrig spelat en företagscup kan jag klargöra att dessa tillställningar har tre olika typer av spelare:
Spelartyp ett: En spelare som vet med sig att skickligheten inte finns där, men tar cupen för vad den är - en kul grej!

Spelartyp två: Denna spelartyp är oftast den typen som vill vara bra på en idrott, men som inte riktigt räcker tilll. Dessa spelare kan få regler och kan lätt ge upp spelandet och bara gå för att skada. Personer som tycker att innebandy är en fjollsport hamnar oftast i den här kategorin.

Spelartyp tre: De som spelar innebandy. De förväntar sig frislag för saker som ska vara frislag och utvisningar, och vägrar förstå att man inte kan följa regelboken fullt ut då det inte skulle finnas tillräckligt många spelare i lagen. Dessa kan även "lacka ur" och bestämma sig för att ge igen på spelartyp två.

Mitt lag samlades på morgonen hos undertecknad för att käka en gemensam frukost beståendes av äggröra, bacon, rostat bröd, pålägg, kaffe och juice. Mellan tuggorna snackades det också lite spelupplägg och taktik.

Första matchen var den viktigaste matchen i turneringen, derby mot lokalrivalen Transcom. Krigsorden var tydliga: Vi skulle inte bara vinna, vi skulle förnedra också!
Sagt och gjort, full gas från första tekning gav en ledning med 9-0 efter första perioden. Andra perioden slog vi av på tempot och kunde till slut komfortabelt vinna öppningsmatchen med 13-1.

Redan i match två kändes det som att energin började avta, vi slutade spela och ville istället genomföra snygga soloprestationer vilket är en fälla många bra lag går i när det gäller Företagscupen.

Facit efter fyra spelade matcher blev då en seger, en oavgjord och två förluster. En godkänd insats från laget då vi gick runt på lite folk, och det blev hårt matchande för samtliga.

För att ta klivet in i den mer seriösa delen av innebandyn så är nu säsongen sedan länge slut. Silly season är i full gång och det provtränas hit och dit, mest jobb skulle jag nog säga att ansvariga i Köping och Forsby har. De måste nu välja ut vilka spelare som ska vara kvar i den nya klubben, vilka som måste lämna och vilka som ska värvas.

De spelare som inte får plats i truppen kan bli ett välkommet tillskott i övriga klubbar i området, Arboga, Boboll och KIBK/Kings kan mycket väl få några vettiga namn att krita på.

Som så många gånger förr blir det en spännande löjlig säsong och vart hamnar till slut namn som Thomas Norman, Magnus Cederberg, Kristoffer Norgren och Dennis Lövström?