KAKsport

Här kommer del.3 i den populära serien "Legendariska matcher".

"Det var säsongen 2002 närmare bestämt den 1a juni. Dags för det riktiga KAK-derbyt i div.4 Västmanland. ASIF hade säsongen innan ramlat ur div.3 mycket snöpligt med 1p’s skillnad(!)

Laget som då tränades av södraiten Lasse Öberg hade ett mycket bra lag med div.4 mått sett(på den tiden), vad sägs om den här startelvan:

Mats Andersson

Jens Magnusson - Michael Westman - Johan Svensson - Kent Norling

Mikael Härdfeldt - David Wretefeldt- Ola Eriksson - V.Huerta

Edin Resulovic - Kristoffer Storm

Matchen i sig då, den var som ett “vanligt derby” dvs mycket vilja, nerver och publik . KFF startade piggast och tog ledningen med 1-0 genom Mikael Jonsson(numera Whern). Kalldusch för de gulsvarta som såg tagna av stundens allvar hemma på “idyllen”. Micke Jonsson fortsatte att vara het i matchen och serverades fram till 2-0 några minuter innan pausvilan.

Paussnacket handlade mestadels om att tagga till och bara gå ut och lira och försöka få ett tidigt reduceringsmål för att få med oss ett resultat innan domaren blåste av för 90min.

KFF startade piggast återigen efter paus och ASIF var inte med i svängarna, de rödsvarta fick en hörna som Södra tappade markeringen helt på Micke Jonsson och denne knoppade den mot bortre stolpen där undertecknad stod vid ena stolpen och rensade den på en gulsvart spelare så att KFF fick ytterligare en hörna. Jag skrek till mina lagkamrater: “Vems gubbe är den där? Han om någon får inte komma upp helt ostörd o nicka för F*****N!!! “

KFF skickade ännu en inåtskruvad hörna igen, vem nådde högst på den? Jodå Micke Jonsson återigen!! Bollen gick mot mig igen, denna gång högre än förra gången, mot krysset alltså. Jag tog beslutet att rädda den med handen istället för att låta den gå in och ge KFF 0-3 ledning på “Idyllen”.

Straffspecialisten Mats “Matte” Andersson klappade mig på huvudet innan jag joggade av planen och sa: “Jag tar den”. Mycket riktigt så klistrade han straffen från samme Jonsson som var ivrig att sänka ASIF på deras hemmaplan. Södraspelarna jublade och efter straffen började man spela sitt vanliga spel som genast gav utdelning, man fick in den viktiga 1-2 reduceringen (målskytt??). KFF gav inte upp så lätt utan hade chanser att avgöra matchen genom ovan nämnda Micke Jonsson som hade 2 frilägen som “Matte” räddade mirakulöst!!

Med 20min kvar kom 2-2 kviteringen (målskytt??) och jublet bland hemmaspelarna var total, men det var inte allt. ASIF spelade med en man mindre, men slet kopiöst och fick vittring på seger mot ärkerivalerna från 0221 i och med 2-2 målet. All slit gav resultat och 3-2 kom några minuter före slutsignalen genom Edin Resulovic och vändningen var ett faktum!!!

Jag sprang in på plan efter slutsignalen i högen av gulsvarta spelare som omfamnade varandra i en närmast euforisk glädje!!

I omklädningsrummet efter matchen samlades alla för att köra “sigge-sagge” som vanligt och fira segern, med vidöppna dörrar och fönster. “Sigge-saggen” måste ha hörts ända till 0221, och just i den stunden efteråt tog kapten Ola Eriksson, ackompanjerad av Matte och några till ton och börjar sjunga: “Ooooj oooj oooj ooj…..himlen är gulsvart-gulsvart och KFF tittar sig vilset omkring jaaa då är himlen gulsvartgulsvart!!!! Om och om igen......"

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Den sången lever kvar än, och sjungs i omklädningsrummet vid passande tillfällen(derbysegrar t ex) texten ändras beroende på motstånd också. Den sjöngs självklart efter 6-0matchen 2008 mot KFF på Ekbacken.

Nu vet ni (utomstående och ej med ASIF-anknytning) vad namnet på bloggen kommer ifrån….Det var allt från denna gång från oss och “Legendariska matcher”. Håll utkik för fler delar kommer var så säkra.

“Himlen ÄR gulsvart”